En av fördelarna med mitt jobb är kontakten med alla spännande människor från helt olika typer av verksamheter. De ber mig ofta om råd inför sina olika utmaningar och jag måste erkänna att jag kan känna mig väldigt ödmjuk inför frågeställningar då de inte sällan är båda kniviga och har stor inverkan på de som är berörda.
Jag varnar alltid för kvalitén i mina råd eftersom jag ofta får en ganska knapphändig problembeskrivning, från bara en person dessutom, vilket innebär att jag bara får ett perspektiv (det finns alltid flera perspektiv). Sedan måste man förhålla sig till mina egna begränsade erfarenheter och intellektuella förmågor. Allt detta sagt är det ändå intressant och stimulerade att ta sig an människors verkliga frågor för att se vad man kan göra med dem.
Häromdagen fick jag en sådan fråga från en som läst min bok. Även om frågeställningen inte var helt ny för mig kan det vara lite knivigt att komma fram till den bästa lösningen. Läs gärna frågan och mitt svar och fundera på hur du själv skulle svara. Skriv och berätta vad du kom fram till om du har lust. Vi bygger vår samlade kompetens genom att dela med oss av våra uppfattningar och erfarenheter
Frågan:
”I en organisation finns två biträdande rektorer. I en planerad omorganisation skulle dessa två personer få sina titlar ändrade till teamledare. Skälet var att det skulle finnas ytterligare två teamledare i den nya organisationen och man ansåg sig inte kunna försvara 4 biträdande rektorer. De tidigare biträdande rektorerna skulle dock få behålla sina arbetsuppgifter och sin lön. Ändå reagerade de negativt mot bytet av titel då de ansåg det vara ett kliv bakåt i karriären. Hur går en rektor vidare i detta läge, anser du? Tar hen hänsyn till detta eller håller hen fast vid sin plan och riskerar att de två biträdande rektorerna säger upp sig?”
Mitt svar:
[quote align=”right” color=”#999999″]Som chef har jag alltid varit rätt frikostig med titlar.[/quote]Som chef har jag alltid varit rätt frikostig med titlar. Jag ser det som ett billigt pris om det gör att folk mår bra. I det fall du beskriver skulle jag som chef förmodligen hellre ha 4 med titeln biträdande rektor än att göra två duktiga medarbetare besvikna (kanske till den grad att de säger upp sig).
Jag menar varken att det aldrig kan uppstå situationer då man tvingas ändra titlar mot någons vilja, eller att man ska tillåta alla möjliga titlar som folk hittar på efter eget huvud. Men, man kan inte säga åt andra att inte bry sig om titlar, samtidigt som man själv bryr sig så mycket om titlar att man riskerar förlorar duktigt folk.
Det som är lite märkligt i resonemanget är att det bedöms att det inte skulle vara motiverat med 4 biträdande rektorer men väl med 4 ”team leaders”. Ska man ha fyra personer som gör arbetsuppgifter som brukar höra till en biträdande rektor, så är de egentligen biträdande rektorer, oavsett vad de kallas. Om de två nya inte arbetar med biträdande rektorsarbetsuppgifter så är de inte biträdande rektorer och bör kanske ha en annan titel. Men min tolkning av frågan är att alla fyra personer ska göra arbete som brukar höra till en biträdande rektor.
Citat från min bok Mänskligt Ledarskap – 10 budord för den (o)fullständige ledaren
”Sedan en tid tillbaka blir det allt vanligare att företag tar bort det formella personalansvaret som tidigare var ganska typiskt för mellanchefsbefattningar och kallar dessa individer för team leaders eller något liknande. Denna trend är inte alltid av godo då dess främsta drivkraft är en strävan att hålla nere mellanchefslönerna, vilket i vissa fall leder till en del ganska absurda praktiska lösningar. En av de viktigaste parametrarna som påverkar lönen för mellanchefer är antalet personer som rapporterar till dem. Tar man bort personalansvaret kan man också motivera varför mellancheferna bör ha lägre lön. Sedan kallar man mellancheferna lagledare och gör klart att de ändå förväntas leda sina grupper utan att formellt vara chefer.”
Frågan ställs om rektorn ska hålla ”fast vid sin vision inom ramen för omorganisationen med risk för att de två biträdande rektorerna säger upp sig?” men jag tror knappast att rektorns vision är att byta titlar på ett par biträdande rektorer. Om så är fallet är det inte någon vision i ordets riktiga betydelse. Sannolikt är det så att ändringen av titlarna är en tämligen liten del i hela visionen och frågan är om visionen egentligen påverkas alls av dessa titlar. Jag vill också höja en varningsflagga för omorganisationer generellt. Inte så att omorganisation aldrig är motiverat, men vi tenderar att ha en övertro på betydelsen av organisationsstrukturen. Det finns mycket forskning som tyder på att verksamheter överskattar nyttan med omorganisationer och kraftigt underskattar kostnaderna.(Jag utvecklar detta mycket mer i min bok.) Vi beskyller organisationsstrukturer för många problem och sedan tror vi att vi löser problemen genom att ändra på organisationen. Problemen ligger oftare i våra processer/arbetssätt än i organisationsstrukturen, men det är betydligt lättare att genomföra en omorganisation än att identifiera och beskriva nödvändiga förbättringar i vårt arbetssätt. Kanske rektorn skulle fundera på att ha 4 biträdande rektorer och sedan vara tydlig med vilka roller de olika rektorerna har och hur deras arbetsuppgifter skiljer sig. Lämna organisationen i fred och lägg istället energin på att hitta smartare sätt att arbeta.
