Ett av de mönster som jag har sett i mitt arbetsliv är att vi verkar ha ett sätt att ta till oss nya teknologier som ofta leder till teknologibubblor. Man skulle kunna tro att ny teknologi blir utvecklad och vi implementerar teknologin om den skapar nytta i våra verksamheter. Men verkligheten är mer komplicerad än så.
Jag spår att två saker kommer att hända. Den första förutsägelsen är att framtiden är digital. Den här förutsägelsen är inte särskilt svår eftersom digitalisering redan har krupit in i många områden i våra dagliga liv och allt tyder på att trenden kommer att fortsätta. Den andra förutsägelsen är kanske inte lika självklar. Jag förutser att vi är mitt upp i en digitaliserings-bubbla. Jag är kanske inte ”guru” nog att säga om bubblan kommer att sluta i en smäll eller ett pys men jag är säker på att den kommer att dämpas på något sätt.
Den 10 mars 2017 annonserade den svenska regeringen skapandet av ett digitaliseringsråd (http://www.regeringen.se/artiklar/2017/03/digitaliseringsradet–ett-verktyg-for-aktivt-ledarskap-inom-digitaliseringspolitiken/) med tio medlemmar som blir ansvarigt för att leda och stödja regeringens digitaliseringsstrategi. Mycket av denna digitaliseringsstrategi finns att läsa om även om den formella strategin i skrivande stund ännu inte är kommunicerad. Regeringen vill att alla myndigheter ska bli ”digitala” och har även gett svenska skolor i uppdrag att inkludera digitalisering som en del av skolplanen. Men regeringen är inte ensam i sin iver att digitalisera. I stort sett alla stora företag är antingen mitt upp i att skapa en digitaliseringsstrategi eller redan igång med implementeringen.
Så hur får jag ihop mina två förutsägelser; den ena om att digitalisering är här för att stanna och den andra om att vi är mitt i en digitaliseringsbubbla som kommer att spricka? Erfarenhetan säger mig att vi har ett bestämt mönster när vi förhåller oss till ny teknologi. I mitt arbete med förändringsledning har jag sett att vår acceptans av nya teknologier som påverkar våra befintliga arbetssätt och affärsmodeller, följer den traditionella förändringskurvan utvecklad Scott och Jaffe.
Digitalisering, eller digitaliseringsverktygen, har existerat i många år och en del branscher har gjort större framsteg än andra. I min blogpost den 8 feb 2017, diskuterar jag bl.a. hur bankbranschen har använt digitalisering för att öka servicenivån till sina kunder samtidigt som de minskade sina kostnader (läs bloggen här). De flesta verksamheter i både privat och den offentlig sektor har inte hunnit så långt. De allra flesta är mitt upp i ”omställningsfasen” just nu. Här kan jag säga att jag föredrar det engelska begreppet för omställningsfasen som kallas ”exploration”. Jag tycker att begreppet “exploration” ger en tydligare bild av vad som egentligen sker i denna fas. I omställningsfasen utforskar verksamheten olika möjligheter. I nuläget har de flesta kommit förbi reaktionsfasen där man egentligen inte ens har förstått frågan och förbi motståndsfasen där de börjar förstå att den nya teknologin kan vara ett hot till deras befintliga arbetssätt. Idag är många verksamheter nergrävda i omställningsfasen där de har en tendens att tillämpa den nya teknologin på allt möjligt utan att förstå om teknologin kommer att skapa något mervärde i alla dessa tillämpningar.
När min yngsta son var runt 4 år gammal upptäckte han en skiftnyckel. Det dröjde inte länge innan han hade kommit på hur verktyget fungerade däremot visste han inte vad han skulle göra med den. Han fascinerades av skiftnyckeln och sprang runt i hela huset och stängde käkarna på skiftnyckeln på allt han kunde hitta. Vi har fortfarande märken på ett soffbord som följd av hans experiment med detta, för honom, nya verktyg. På samma sätt experimenterar många verksamheter med de nya digitaliseringsverktygen och i likhet med min son och soffbordet, lämnar dessa organisationer ofta ärr på sina verksamheter i form av bortkastad tid och resurser samt betydande produktionsbortfall.
Den digital teknologibubbla vi nu befinner oss i är resultatet av att många organisationer har kommit in i denna utforskande och experimentella omställningsfasen ungefär samtidigt. De flesta av dessa verksamheter förstår inte ens att de är i omställningsfasen. Om man skulle fråga ledarna för dessa verksamheter skulle de flesta svara att de befinner sig i engagemangsfasen. Samtidigt har många av dessa ledare svårt att beskriva vilket värde som kommer att skapas av arbetet med denna nya teknologi eller hur den nya teknologin kommer att implementeras. Den svenska regeringens ”Digitaliseringsstrategi” är ett bra exempel på detta.
Regeringen har presenterat ett antal aktiviteter som kommer att bli implementerade för att skapa vad de refererar till som ett ”digitalt samhälle”, men det är svårt att hitta en klar beskrivning av syftet med dessa aktiviteter. De syften som nämns verkar handla om att göra våra myndigheter mer effektiva utan att egentligen beskriva på vilket sätt de blir mer effektiva eller hur mycket mer effektiva de blir. Det finns också en del kommentarer om att Sverige har halkat efter andra länder när det gäller digitalisering, men det är aldrig riktigt klart på vilket sätt Sverige har hamnat efter eller varför det skulle vara ett problem.
Detta är inte otypiskt för omställningsfasen. Våra ledare har en stark känsla att denna teknologi är viktig och att något måste göras så att vi inte missar den digitala båten, men de vet inte vart båten är på väg. Denna frenetiska aktivitet att implementera en ny teknologi, i detta fall digitalisering, är det som i slutänden skapar bubblan.
När en ny teknologi är tillgänglig finns det alltid några “early adopters” som går genom acceptanskurvan för ny teknologi snabbare än andra. I fallet digitalisering är bank- och resebranschen bra exempel på “early adopters”. Resten av samhället behöver oftast mer tid att vänja sig vid den nya teknologin. När tillräckligt många människor eller verksamheter blir medvetna om en ny teknologi och potentialen med den, då börjar bubblan. Helt plötsligt verkar det som om allt och alla ska bli digitala utan att förstå vad det betyder eller vad det är bra för.
Verksamheter startar projekt och konsulter uppdaterar sina färdigheter och sina marknadsföringsbudskap för att kunna rida på den digitala vågen och loppet är igång. Om du frågar vem som helst kommer de att säga att digitalisering kommer att göra oss mer effektiva och att det är en föruttsättning för att hålla sig konkurrenskraftiga men få kan identifiera konkreta och kvantifierbara värden som skulle kunna formuleras till mätbara mål. Jag brukar inte vara den som hävdar att precis alla mål måste vara vetenskapligt kvantifierbara men jag tycker att om verksamheter spenderar miljoner eller även miljarder kronor på att implementera ny teknologi bör de ha en hyfsat god uppfattning om den potentiella avkastningen på dessa investeringar.
Det vanligaste sättet att presentera förändringskurvan kan få oss att tro att människor alltid flyttar sig vidare till nästa fas när vi har klarat av den fas vi är i nu. Verkligheten är att vi ofta går tillbaka till en tidigare fas eller att vi går in i en “regression” Den vanligaste regressionen är att flytta sig från omställningsfasen eller t o m engagemangsfasen tillbaka till motståndsfasen. Det är vanligen resultatet av dåliga erfarenheter. När den nya teknologin inte fungerar som vi hade hoppats, eller vi upptäcker att det blir väsentligt mycket dyrare eller mer komplicerat än vad vi hade förväntat oss kan vi befinna oss i motståndsfasen igen. Då bestämmer vi oss för att denna nya teknologi inte var bra eller praktiskt lämplig.
Det är nu bubblan börjar spricka. När ett flertal organisationer har investerat enorma mängder kapital och ansträngning i ny teknologi bara för att upptäcka att det inte fungerar börjar de dra i handbromsen på projekten. Det börjar ofta ett eller två högprofilprojekt som stoppas. Detta blir då signalen för alla andra som har funderat på vad de ska göra med sin egen röra. På mycket kort tid kan det hända att projekt blir inställda lite överallt, investeringar blir avskrivna och konsulter som tidigare var svåra att få tag på är nu utan uppdrag.
De av oss som har upplevt tidigare teknologibubblor känner igen scenariot. Många av oss upplevde internetboomen. Internet fanns i 8-10 år innan de flesta verksamheter visade något riktigt intresse för det och sedan skulle plötsligt allt hända samtidigt. Efter att ha spenderat miljarder kronor på olika internetsatsningar stannade vi alla upp, såg oss omkring och tänkte ”detta är helt galet!”. Den goda nyheten var att när vi skakade av oss chocken från våra tidiga misslyckanden lärde vi oss från dem. Våra nästa investeringar var klokare, mer mogna och realistiska. När man läser gamla artiklar som handlar om gryningen för elektriciteten i våra hem och industrier, eller uppfinningar som tex bilen, får man känslan av att samma förlopp händer varje gång en ny teknologi uppstår.
Frågan är om vi kan undvika omställningsfasen och bakslaget som alltid verkar följa? Kan vi inte hoppa över denna fas och gå rakt på en mer mogen implementering av digitaliseringen i de områden och tillämpningar där de skapar mest värde? Frestande som denna tanke är misstänker jag att det inte går att hoppa omställningsfasen helt. Omställningsfasen är en del av vår inlärningsprocess. Vi behöver leka med en ny teknologi för att förstå värdet med den. Vad vi kan göra är att sträva efter att minska kostnaderna och skadorna för vår verksamhet medan vi experimenterar.
Mitt arbete som föreläsare och utbildare inom förändringsledning och ledarskap tillsammans med mig egen förstahands-erfarenhet som linjechef i stora organisationer har gett mig möjligheten att se vad som händer i många stora organisationer. Och vad jag ser är frustrerande.
Jag ser myndigheter som har fått i uppdrag att bli “digitala myndigheter” av politiker utan att förstå vad det är exakt som ska digitaliseras. Det går att hitta flertalet exempel på detta om man bara läser tidningen. Det har t ex under lång tid pågått flertalet försök att skapa digitala patientjournaler och resultaten har inte alltid varit inspirerande. Det finns andra exempel från polisen, militären och många andra skattefinansierade verksamheter som har misslyckade försök med olika digitaliseringsprojekt i bagaget.
Men låt oss inte falla för illusionen att dessa misslyckanden bara sker hos myndigheter. Företag har samma skelett i sina garderober. Den enda skillnaden är att offentlighetsprincipen inte gäller för företag så deras digitalisieringsfiaskon får inte lika mycket publicitet. Jag ser stora företag som investerar förbluffande summor med pengar i digitalisering med bara en vag uppfattning om värdet dessa investeringar kommer att skapa. T ex har många av oss upplevt frustrationen med att vara kund till företag som försöker digitalisera stora delar av sin kundtjänst.
Följande är 5 tips för att lyckas bättre med implementeringen av nya teknologier som digitalisering i din verksamhet.
- Inse att du inte vet exakt vad du håller på med. Erkänn för dig själv och andra att du ”tror” att en teknologi som digitialisering kan hjälpa verksamheten att skapa betydande förbättringar eller t o m revolutionisera verksamheten men att inte du vet säkert ännu. Bygg inte upp en förväntan att samtliga digitaliseringssatsningar ska komma att förändra världen. Var istället tydlig med att ni experimenterar.
- Lär från andra. Det finns få tillfällen där det lönar sig att vara först med implementering av ny teknologi. Studera vad andra verksamheter gör: Vad funkar och vad funkar inte. Försök sedan att anpassa deras erfarenheter till din egen verksamhet.
- Begränsa eventuella negativa effekter från dina experiment med digitalisering på samma sätt som man skulle kontrollera ett vetenskapligt experiment. Testa dina idéer på en liten skala innan du implementerar dem i hela organisationen. Ett av de bästa sätten att göra detta är genom att använda sig av piloter.
- Var inte rädd att stoppa försök med idéer som inte funkar. Som vi säger på engelska ”Your first loss is your best loss”. (din första förlust är din bästa förlust)
- Ha ett experimentellt eller iterativt förhållningssätt. Är man ärlig så vet man att sannolikheten att det blir rätt första gången är ganska liten när det gäller implementering av ny teknologi. Istället för att förvänta sig fantastiska resultat och sedan bli besviken, förvänta dig istället bara att lära dig något. Ta det du har lärt dig, omdefiniera strategin och målen och försök igen. Fortsätt med försöken tills du får det rätt. Då kan du gå över till en fullskalig implementering.
