Min pappa brukade alltid säga att ”de flesta barn växer upp till att bli bra människor trots sina föräldrar” och forskning har visat att pappa hade mer rätt än ens han kunnat tro. Vi vet idag att de flesta av oss överskattar föräldrarnas roll i barnens uppväxt. Helt klart kan dåliga föräldrar skada barnen men förutsatt att vi ger dem kärlek, tak över huvudet och mat i magen har vi som föräldrar en ganska liten effekt på hur våra barn blir som vuxna. (Föräldrarnas största bidrag är egentligen genetiskt). Det som har störst påverkan på barnen är vem de umgås med när de blir tonåringar. En forskare lär ha sagt att det är bättre att komma från en dålig hemmiljö i ett bra grannskap än det är att komma från en bra hemmiljö i ett dåligt grannskap.
På sistone har jag börjat förstå att det är ungefär samma förhållande när det gäller ledarskap. Många av oss överskattar eller i vart fall missuppfattar ledarens roll i verksamheten. En av de mest framträdande insikter jag har fått de senaste åren från de studier jag tagit del av är att ledarskap på sätt och vis har en större påverkan i det negativa än i det positiva. Ett sätt att uttrycka detta skulle kunna vara att dåligt ledarskap kan förstöra mer än det goda ledarskapet kan skapa. Goda ledare kan skapa så pass goda förutsättningar att medarbetare kan arbeta på toppen av sin förmåga men ett gott ledarskap kan inte göra så att medarbetare arbetar över sin förmåga. En dålig chef kan däremot skapa så dåliga förutsättningar att medarbetarna kanske inte kommer upp i ens 50 % av sin förmåga.
Har du hört min podcast för ledare >>> ?
