På sista tiden har begreppet ”självledarskap” blivit allt mer populärt. Verksamheter experimenterar med nya arbetssätt och organisationsformer för att uppnå effektivare arbetssätt med lägre kostnader och högre produktivitet. Detta har resulterat i tre betydande förändringar.
1. Färre antal chefer, eller kanske man kunde säga betydligt fler medarbetare för varje chef. Gamla sanningar om att en chef inte skulle ha mer än 5-10 direkt underställda medarbetare har bytts ut mot miljöer där chefer kan ha 20-100 medarbetare. Resultatet har blivit att medarbetare får mindre ledning än tidigare.
2. Medarbetare förväntas i allt högre grad än tidigare att planera sitt arbete och sin tid utan input från sina chefer. Medarbetare förväntas se vad som behövs göras och att de ska fatta egna beslut.
3. Det blir mindre chefskap (ledning) och större behov av ledarskap. Cheferna måste hålla sig till och kommunicera ”the big picture” medan medarbetare måste ta större ansvar för att faktiskt leda sig själva.
”Om du inte kan leda dig själv, kan ingen annan göra det heller.”
Men inget av detta händer av sig självt. Självledarskap ställer helt andra krav på verksamhetsstyrning. Hur man fördelar makt och ansvar, hur man kommunicerar om uppdrag och syfte med verksamheten och mycket mer.
En kommun som jag har haft som kund införde aktivitetsbaserad arbetsplats, digitalt kontor och började sedan prata om ”självledarskap”. Som ett brev på posten kom frågan från medarbetare om de fick jobba på distans. Medarbetarna tyckte att när det gick att arbeta var som helst tack vare det digitala kontor, när det inte fanns tillräckligt många platser på det nya aktivitetsbaserade kontoret om alla skulle dyka upp samtidigt och när man skull ta ansvar för att leda sig själv kunde man väl själv bestämma när man behövde vara på kontoret fysiskt och när det räckte med digital närvaro. Kommunledningen svarade genaste: ”Nej!” När jag träffade ledningen och frågade varför sade de: ”Hur vet vi om folk jobbar om de inte är på kontoret?” Jag svarade: ”Hur vet ni att de jobbar när de är på kontoret?” I detta fall skulle jag säga att kommunen inte var riktigt mogen för att tillämpa självledarskap.
Innan de börjar prata om självledarskap måste cheferna fundera på sin egen chefsroll och sitt ledarskap. De behöver skapa en ny verksamhetskultur som tar hänsyn till hur självledarskap påverkar allt från kommunikationsvägar och delegerande av makt och ansvar till tidsredovisning. Följande är några tips för att lyckas med självledarskap.
Självledarskap: 5 Tips
1. Prata inte om ”självledarskap” i din verksamhet om du inte kan eller vill ge individer makt och mandat att agera.
2. Sätta tydliga ramar: Om det finns anledning att avgränsa individens makt och mandat var tydlig var gränsen går och varför.
3. Ta ansvar: Ser du ett problem, fixa det. Om du inte kan, det vill säga att du inte har resurser eller kompetens, berätta om problemet för någon som kan fixa det.
4. Ta reda på: Om du inte vet något, saknar kompetens eller information som är viktigt för ditt uppdrag, ta reda på det. Fråga någon, googla, gå en kurs eller läs en bok. Du har huvudansvaret för dig själv.
5. Agera: Vänta inte på direktiv eller order. Bestäm vad du behöver göra och gör det. Om du är osäker fråga. Om du inte förstår svaret, be om ett förtydligande. Fortsätt tills du är klar med vad du behöver göra.
